.

”han satte sig sakta upp ur sängen, reste sig långsamt och gick fram till fönstret, strök med handen på rutan för att torka bort imman som blivit av kylan… 

Utanför föll löven sakta från träden

– Redan. höst, mumlade han tyst för sig själv… vart tog sommaren vägen?

Han tittade på bordet, frukosten stod orörd kvar, han suckade.

Vände sig om och tittade ut genom fönstret igen.

¬-Hur ska det bli, det enda jag ville var att det skulle vara bra, så blev det så fel. Hur kunde jag vara så blåögd, så att dum att tro, varför, varför?

Kroppen blev tung av all oro.

Han drack en klunk av det kalla kaffet som stod på bordet satte sig ner på sängen strök handen genom håret, lutade sig tillbaka.

Utanför började regnet smattra på rutan

Men han hörde ingenting, han, hade redan vänt sig mot väggen tagit den tunna filten över huvudet och somnat.

Ännu en dag att sova bort .