söndag 7 november 2010

Jag fick en,

present av min kompis häromdagen..Tack snälla gulliga Emma för att du tänkte på mig...
Jag blev så paff därför glömde jag tacka ordentligt så en bamse kram till dig....

Så är det söndag igen...Vädret är kanon men lusten och inspirationen har liksom försvunnit i tankar och funderingar..
Just nu finns det liksom inget som känns helt ok...
Men det går väl över snart hoppas jag....


Funderar mycket på bloggen och var den ger och inte ger,,både mig och andra..
Kan inte låta bli att tycka det är konstigt att man har 55 som kikat in på en dag men 3 kommentarer..
Vad är det då som fattas här som andra har....
Min blogg är ju ingen inredningsblogg,,för jag har inte så massa vackert att visa..
Inte heller en trädgårdsblogg,,nej den är en salig blandning av mig och mitt liv...
Just nu har jag nog kommit in i en "vem fasen är jag och vad ska det bli av mig"Period..
44 år och står och stampar på en plätt jag inte alls trivs på..men har ingen aning om vilken väg jag ska ta..ser inte så mycket av vägarna tycker mest det ligger hinder i vägen vart jag än tittar...


Jag väntar på en utredning om vad det ska bli av mig med min sjukdom,,samverkan kallas det visst....Så det är ett oros moment,,men samtidigt har jag svårt att komma vidare när jag inte vet vad min dom kommer att bli..
Kommer dom förstå mig eller kommer dom bara gå efter lagar och paragrafer...
Usch vilket dyster inlägg....Men det är oxå Mitt liv i Fare ...

Hoppas ni inte missar min utlottning!!
Kram


7 kommentarer:

azalean sa...

Du har en fin personlig blogg, de är därför du har så många besökare, 3 kommenterare är väl ändå inte så dåligt!! Jag känner nog ofta som du och då har jag ju mycket färre besökare och är lycklig om en enda kommenterar.
/Anita

Lisas torp sa...

Jag säjer som föregående - du har en personlig och fin blogg! Det är väl kul att många läser den - även om inte alla kommenterar.

Trist att du känner så som du gör - särskilt som andra människor är med och ska bestämma över ens tillvaro! Jag kan bara hoppas på att det blir till DIN fördel!
Det låter lite på dej som om du skulle behöva prata med någon - någon som är på DIN sida och kan hjälpa dej att bena upp allt om hur du verkligen vill och KAN ha det!
En slags coach! Hoppas att du inte missförstår mej nu...men, ibland kan det vara bra att be om hjälp som ett första steg!
Kramar från Lisa, som tänker på DEJ!

Marie//Tekla Maräng sa...

Hej Vännen!
Du har en så fin och personlig blogg som många läser. Tyvärr är det ju så att man har flest läsare och något mindre antal som slutligen skriver något.
Det är synd att du skall behöva känna att du står och stampar på samma fläck, men känns det inte bra på hunddagiset?
Kramar om:)
Jag tänker ofta på dig skall du veta även när datan inte är på.

Hem ljuva hem sa...

Hej!
Känner igen det med många besökare och få kommentarer, men numera bryr jag mig inte om det . Det är ju inte kvantitetet utan kvaliteten som spelar roll. Jag har mina trogna bloggbesökare som skriver och jag till dem, men visst är det tråkigt när man skrivit till andra bloggar och de inte kommentera något alls tillbaka någon gång. Men vi är ju alla olika brukar jag tänka, alla tänker kanske inte som jag att det är kul att slänga in en kommentar när man känner för det.
Vet ju att någon kanske blir glad av den..tror jag? :-)
Är du som jag utförsäkrad och gå på AF program? Jag vet inte heller vad mitt kommer att leda till, blev utbränd för tio år sedan med fortfarande jagar de mig och vill att jag ska pröva den ena efter det andra mens jag bara blir sämre av all stress.
Nej usch vad jag traggar nu.,..men önskar dig en fin kväll och en bra början på nya veckan.
Kram Anneli

Uttan sa...

Ja visst undrar man vilka som besöker men numer vet jag inte hur många som tittar in till Mej för sidräknaren har upphört.Men det är lika så bra det.
Klart många vill läsa dina rader...Du har en fin blogg och personlig, inge fel i det.
Det är bra att skriva av sig.
Hoppas allt ordnar sig nu och att Du kan få hjälp.
Livet är inte lätt..........

Sköt om Dej!
Kramar!

corrina sa...

Det var djupa tankar från dig ser jag, men sådanna dagar har man emellan åt. Själv hinner jag inte med något alls just. Men som sagt har hamnat i en sådan period. Det är fullt naturligt att man inte är på topp och inte har orken att göra nått åt det heller. Det är något jag lärt mig, men banne mig vad frusterande det är. Kram på dig

Annelie sa...

Hej svejs..

Hittade hit genom Lena´s blogg,, du verkar ha en jättemysig blogg ju.
Kommer nog att läsa här till och från, kommenterar nån gång då o då.
Men, jag håller med dig.. tråkigt att skrivfa när det inte är nån som kommenterar, jag hade min låst ett tag p.g.a en tjej som jag inte ville skulle komma åt mitt & min man´s liv, men nu skiter jag i det och har låst upp den igen.

Måste bara fråga en nyfiken fråga.. vad är det de ska utreda..??
Vad "tror" de att du lider av för sjukdom..??
Nu berättar du ENBART om du vill naturligtvis.

Ha det allra bäst och sköt om dig.. // Annelie

gästbok och besöksräknare