onsdag 9 mars 2011

Varför jag mår som jag gör....

Igår satt jag och tittade på ett program The Mentalist som jag alltid gör på tisdagar..
Mitt favorit program..

Men i reklam pausen slog jag om till en annan kanal om kom in i programmet  
"Sofias Änglar"
det handlade om en kille som var ständigt trött och orkeslös,,,
Han fick då hjälp att komma till Carl Gerhard Gottfries... som startade Gottfries kliniken

Han fick diagnosen ME.. han konstaterade att denne man troligtvis aldrig skulle kunna komma tillbaka till jobb igen,,han hade varit sjukskriven i 10År..
Som han sa sjukdomen är kronisk och kan för tillfället inte botas... 



Just denna läkare fick jag min diagnos av .. ME, Fibromyalgi och IBS...
Och fast jag har denna diagnos och haft den ett tag så har jag fortfarande svårt att inse 
att den trötthet jag känner och den värk jag har i kroppen faktiskt är en sjukdom...
( Tror inte det är så många som är runt mig som heller förstår)
Tror hela tiden att "Äsch det går över bara jag får vila en stund... Äsch bara solen kommer fram blir det bättre....
Äsch jag är nog bara lite deppig....

Men det går inte över det blir inte bra...kanske bättre vissa dagar men aldrig bra....
Och ibland undrar jag vad det ska bli av mig..oron över att dom en dag ska säga att jag ska jobba 100 % gör så att jag får en klump i magen....

För jag mår inte bra det är ingen inbillning....Och allt som har hänt och händer har gjort så min kropp och psyke hamnat helt i obalans....
Varit hemma ett par dagar ska försöka gå i morgon....





Symptom  Fibromyalgi..
Huvudsymptomen vid fibromyalgi är en ständig smärta i vila - kronisk smärta - samt en onormal trötthet
Intensiv och långvarig smärta är en stressfaktor och stressrelaterade symptom 
som t.ex. huvudvärk och magbesvär är därför vanliga hos patienter med fibromyalgi. 

Smärtan påverkar även sömnen och dålig sömn leder till ännu mer smärta och ännu mer stress, vilket i sin tur ger ytterligare försämrad sömn. 
Slutresultatet blir en onormal trötthet. 

Muskelsmärtan påverkar motoriken och gör det svårt att röra kroppen obehindrat. 
Ofta klarar man inte längre av att uträtta vissa saker, som t.ex. att springa, gå i trapport eller lyfta tunga saker. 
Många med fibromyalgi lider även av stela muskler (framför allt på morgonen). 
Domningar och stickningar förekommer hos mer än hälften av patienterna, utan att de har någon nervskada. 


 Mina egna symptom har jag satt ett streck under...

   Generella symtom Fibromyalgi....
  • Fördröjda reaktioner på fysisk ansträngning eller stressande händelser
  • Svettningar
  • Feberkänsla
  • Kalla händer och fötter
  • Ökad törst
  • Låg kroppstemperatur
  • Nedsatt immunfunktion
  • Lågt blodsocker
  • Lågt blodtryck
  • Insulinresistens
  • Kraftlöshet
  • Oförklarlig viktuppgång eller viktnedgång
  • Sug efter kolhydrater och choklad
  • Huvudvärk och migrän
  • Lätt till svår smärta som flyttar sig runt i kroppen
  • Stelhet (speciellt morgonstelhet är vanligt)
  • Diffus svullnad i kroppen (synlig svullnad el. en känsla av svullnad)
  • Ländryggssmärta

  • Andfåddhet/andningsrubbningar
  • Öronvärk och kliande öron
  • Tinnitus
  • Menstruationsproblem
  • Minskad sexlust
  • Uppblåsthet och illamående
  • Magkramper
  • Bäckensmärta
  • Täta urintömningar/urinträngningar
  • Svårigheter att hitta ord
  • Förvirring
  • Minskad förmåga att urskilja olika färgtoner
  • Försämrat närminne
  • Koncentrationssvårigheter
  • Helt blankt i hjärnan innan den "sätter igång"/börjar fungera
  • Oförmåga att känna igen välbekanta omgivningar
  • Känslighet för lukter
  • Känslighet för tryck, temperatur och fuktighet
  • Ljuskänslighet
  • Ljudkänslighet
  • Försämrat mörkerseende
  • Sensorisk överbelastning (när sinnena ger för mycket information)
  • Parestesi (onormala känsloupplevelser) – känslor av domningar, stickningar och sveda i armarna
  • Taktil allodyni (överkänslighet för beröring)
  • Yrsel
  • Panikattacker
  • Lätt för att falla i gråt
  • Odefinierad ångest (som inte har samband med en situation eller ett objekt)
  • Häftig ångest
  • Humörsvängningar
  • Oförklarlig irritation
  • Läkemedelskänslighet
  • Intolerans mot alkohol 


Kanske det är så konstigt att man inte känner igen sig själv...
För den jag är och vill vara stoppas ofta av "Sjukdomen" fy vad svårt jag har för att skriva så..
Har du lust att läsa mer så finns det bra länkar på min Bloggs höger spalt...




Nu ska jag gå emot mig själv fullständigt och ta fram damsugaren...
Det bara måste göras eller hur....
Varm kramar till er....

15 kommentarer:

Lisas torp sa...

Man kan nog aldrig få för mycket information om sjukdomar som inte syns utanpå! Jätteviktigt!
Antar också att det går väldigt upp och ner hela tiden!
Tack för att du upplyser oss och kanske får oss att förstå!
Allt gott önskar jag dej!
Kramar
Lisa

Jenny sa...

Hej Susanne,
Tack för ditt inlägg, jättebra att du skriver om detta tycker jag. Man får en tankeställere när man ser alla symptom..tänk du som lever med detta varje dag..suck!
Jag har haft panikångest av och till sedan 20-års åldern, det är inte heller nått som syns utanpå direkt..

Sköt om dig Vännen!

Kraam Jenny

Annelie sa...

Heeeej vännen,ja jag har oxå dom flesta av symtomerna och jag är glad att jag fick förtidspension som det hette då..För vissa dar orkar man ju knappt leva..Var rädd om dig nu och en stor KRAAAM!!!

Anneli sa...

Hejsan.


Du söta själsfrände, inte är det lätt inte......

Stor kram Anneli.

vita drömmar och svarta tassar sa...

Jag har sedan nitton år tillbaks sjögrenssyndrom och sle jag har förstått efter ha pratat med vänner med fib. att symtomerna är ganska lika..jag tycker inte smärtan är så jobbig som trötthetern..kronisk trötthet från båda sjukdommar.....
Tänk på att göra en sak varje dag som får dig att må bra...så gjorde jag...jag skaffade mig en hund bara för att bli tvingad att röra på mig...lite i taget gör mycket till slut...tro mig...ju mer du gör för dig själv destå bättre mår du och kommer att finna en väg emellan som kallas livs kvalite´.....jag hoppas du hittar en balans i livet..jak kan inte säga att du ska aceptera för de har inte jag gjort bara lärt mig leva efter min takt....och jag hoppas du slipper dom som flåsar dig i nacken..i dag är fibr. en reumatisk sjukdom men de är inte så länge sedan de inte va de så hoppet finns att dom låter dig vara.....oj vad långt de blev..maila mig gärna om du behöver pepp talk..

Önskar dig en vaarm vår!
kram wivi

Jenny sa...

Hej Susanne,
Helt ok att lägga ut, jag har inte skrivit om det inne hos mig men det är inget jag känner att jag måste dölja..

Sköt om dig!

Kraam Jenny

Vår sekelskiftes-dröm sa...

Det måste vara jobbigt för dig!
Men det var 2 roliga kort så jag tror att så länge du har din humor i bihåll finns det hopp om en bättre framtid.
Kram Anette

Beata sa...

Jag vill bara hålla om dig så försiktig och vamt... Sköt om dig vännen ♥♥

Galtholmen sa...

att försöka föreställa sig vad den som har din digagnos går igenom, är nog snudd på omöjligt. Man känner att man vill säga "kom igen nu då", "hakan upp", "det blir snart bättre", men... Vad kan jag ge dig? En kram, en tanke, en stunds glädje...
Kram Ulrika

Blåbärs och smultronstället sa...

Åh, vad jag känner med dig, Susanne.
Det går inte att förstå för oss andra. Jag tror inte att alla kan förstå det jag gått igenom med min bröstcancer och alla behandlingar. Oron finns även att få tillbaks sjukdomen.
Ta hand om dig, vännen!
Kram Susanne

Annelie sa...

Gomorron vännen,jag hoppas att allt är bra med dig,ja så bra som det kan bli...Skickar en stoooor KRAAAM till dig!!!

Vända blad sa...

Kära vännen jag lider med dig!! Att vara fånge i sin kropp både på in- och utsidan...fy fasiken vad orättvist! Skickar dig en stor varm kram :-)/ Maria

Corrina sa...

Det kan inte vara kul att gå med dem symtomerna det förstår jag. Tänk om myndigheterna kunde vara mer förstående för oss som har diagnoser men tyvärr så är det ju inte så. hoppas du känner glädje snart. Kram vännen

Vårt lilla röda hus sa...

Önskar att denna livgivande månad ska ge dig styrka och att solen ska skina på just dig!

Stor kram.
Eva-Mari

Lindha sa...

Hej Susanne!

Jag hittade en artikel om ME/CFS på nätet och fick då se att du hade bloggat om det.
Är otroligt glad över att hitta någon mer som verkar ha min symptom och skriver om det.
Jag är fruktansvärt frustrerad av att ha fått kämpa under 3 år för att få läkare osv att förstå hur jag mår.
Känner att jag snart inte orkar längre men jag försöker vara positiv.
Vill bara hitta likasinnade och ev få några goda råd på vägen...
Hoppas att du tar hand om dig ordentligt!!

Hälsningar från Linda
http://enbubblamedtankar.blogspot.com/

gästbok och besöksräknare