söndag 21 augusti 2011

En vecka har gått,,


sen jag bloggade sist...
Jag har satt mig ner ett par gånger vid datorn för att skriva men inte fått ner ett endast ord som har känts vettigt...
Varit och är fortfarande väldigt trött,, 
Det sista halvåret har varit otroligt jobbigt..så mycket som hänt...
En händelse som jag så gärna skulle vilja berätta i minsta detalj men hejdat mig....


Mycket därför  jag oxå tog en liten paus för hade jag inte gjort det så hade jag skrivit av min ilska och då hade bloggen osat och varit riktigt svart och jag kände inte riktigt att det är det min blogg ska vara....

Nu är det ju så att jag vissa som det berör kikar in här för att se om det finns nått dom kan komma igång på...
Jag har haft stora funderingar på att låsa min blogg och bara låta trevliga och 
inte "egocentriska självgoda narcissistiska människor läsa...


Men det skulle vara lite trist....kanske sluta blogga helt har jag tänkt på oxå...
Men skulle nog sakna det med....
Vad tror och tycker ni?
Hur öppen skall man vara? Var går gränsen?


Kram


11 kommentarer:

Linda sa...

Ja, svårt det där... Man vill ju inte lämna ut hur mycket som helst. Men samtidigt vill man vara personlig. Hoppas du kommer fram till hur DU vill göra.

Kram

Linda

bakom berget sa...

Ja, det kan vara svårt att veta hur mycket man kan lämna ut här på bloggarna. Trist för dig att folk ska använda det du skriver för att vara taskiga. Men å andra sidan...det är väl dom själva som slösar mest energi på att bry sig. Lyssna inte på dom!
Jag hoppas verkligen att du kommer att ha kvar din trevliga blogg i fortsättningen oxå.
Ha det gott och kram på Dig!

Snäckskalsdalen. sa...

Fortsätt att blogga! Men tycker du inte att du vill skriva av din ilska i bloggen så kanske det finns någon du kan gå och prata ut om om det, kurator, psykolog eller så. Det kanske är bra att få det bort ur sitt system så att du får din fina energi tillbaka, jag tycker synd om dig som har något som plågar dig.....Kramar Agneta

Paula sa...

Jag var mer öppen med mitt liv och mina känslor i början av mitt bloggande. Lite trist det där med att man måste väga sina ord och känner att man inte vågar skriva av sig rakt upp och ner. Mitt råd till dej är att du ska följa ditt hjärta och göra det som känns bäst för dej och inte tänka på hur en del andra kan ta det. det kommer alltid att finnas människor som inte kan hanskas med sanningen!
Hoppas att du kommer att ha kvar din blogg, för annars kommer jag att sakna dej jättemycket!
Stor kram till dej från mej!

Wenche sa...

Det är mycket svårt att ge råd till någon om innehållet av deras blogg .Det beror på vad du har för syfte med bloggen.,men känner du att folk använder det du skriver mot dig,så skulle jag vara försiktigt med vad jag lägger ut.Ansvaret för familjen och den extra belastningen när man möter illvilja när man inte mår bra skulle hindra mig för att vara för öppen.
Men jag tillhör en annan generation,så jag vet inte vad som ät rätt.
kram från Wenche

Unknown sa...

Ja,du vännen när man går och bär på nåt jobbigt så vill man ju få ur sig det på nåt sätt..Jag kan vara personlig men inte privat i min blogg...Gå på känslan du för du förlorar inte dina riktiga vänner här på bloggen hur du än gör...:) Meeeen sluta inte blogga för du har en sån underbart härlig blogg med så vackra bilder..Lås den hellre ett tag för det är det flera som gör..

Kom ihåg att du är en värdefull kvinna och har rätt att vara precis den du är...KRAAAAM goa vännen!!

Lindha sa...

Klart du ska skriva hur du känner och tycker. Skönt att läsa och veta att fler har det som en annan och inte bara guld och gröna skogar...
Och det bästa är att jag äntligen efter flera år hittade någon som verkar ha lika symptom som mig.. och skriver om det.. du ska ha ett stort tack för att jag får följa din blogg Susanne!!

Den är jättefin och likaså du!! :)
Många styrkekramar från mig!!

Vända blad sa...

Nu försvann min kommentar igen, vet inte vad jag gör för fel!!
Stor jättekram på dig iaf, lås bloggen om du vill, hoppas jag får hänga med dig ändå :)

Jenny sa...

Hej Vännen!
Sluta inte blogga!! Det skulle bli tomt här utan dig..

Hur mycket man vill lämna ut i bloggen är upp till var och en känner jag. Det var nog ändå bra att du inte skrev när du var som argast. De som smyger in här o läser o håller koll på dig hade säkert kunnat använda det negativt mot dig.

Skriver du dagbok? Det kanske skulle kunna vara ett sätt att få ur sig det man har inom sig?

Sköt om dig Vännen!

Kraam Jenny

Black Iris sa...

Jag ser att du redan fått många goda råd. Jag själv har varit nästan lite för öppen men jag kände att jag ville det . Vi är ju så olika.
Sluta inte blogga i alla fall. Det ger ju så mycket det här med vännerna här..

Kram Maidi

Tillsammans Hemma sa...

Tack för att du é tillbaka!!!
Svårt och klurigt det där med orden i bloggen. Finns väl ingen manual utan vi måste nog gå på känslan när vi skriver om det känns bra eller inte.
Själv tycker jag om att vara lite hemlig (just nu) och försöker också att tänka att jag har bloggen för mig själv, för mitt eget "ego"? inte för att andra ska bli imponerade eller så. Du é du och det mår du bäst av att fortsätta vara och jag gillar det du skriver om och jag gillar dina trevliga ord när du hälsar på inne hos mig och jag vill absolut följa med på din fortsatta vardag oavsett vad eller hur du väljer att skriva!
Ta väl hand om dig och såklart ses vi snart igen Susanne!
Kramar från Loo!

gästbok och besöksräknare