hemma från jobb hela veckan,,jag som älskar mitt jobb och går oftast fast jag är dålig....
Men nu tog det stopp ,,jag är totalt slut....Orken inspirationen är noll...
Ja jag vet jag har sagt det så många ggr och ni har varit så gulliga och peppat och sänt styrkekramar i massor...och jag är så tacksam för det...
Jag vet att allt det som hänt och ja fortfarande pågår har tagit luften ur mig totalt....
jag är så besviken ledsen och samtidigt så förbannad på vissa i min omgivning ja det som en gång var familj...
Av den har det blivit en spillra,,ett vrak som sjunker allt längre ner på havets botten och det kommer aldrig att kunna bärgas....
Jag vet att jag bara borde vända mig om och gå vidare ,,men det går inte..Det kommer alltid att finnas kvar....
Och jag kommer aldrig att förstå ditt handlande,,ingen förstår....
En dag kommer jag berätta hela historien här på min blogg...
Allt från början till slut..jag kommer inte att lämna ett enda ord osagt....
Allt fult som sagts och gjorts kommer att bli en följetong.....
Då får ni som smyger omkring på min blogg flera ggr om dagen tysta,,ja jag vet att ni är där...då först ska ni verkligen få nått att prata om.....
Kära Bloggvänner....
Kanske ni tröttnar och inte orkar läsa min blogg mer....men jag bara måste få ur mig det..jag kan inte visa inredning,loppis fynd och berätta massa ingenting för det skulle vara som att sitta och ljuga och inte vara jag.....
Jag hoppas att ni håller er kvar ett litet tag till......
Kram
Inlägg
14 kommentarer:
Hejsan
Känner med dig. Försök att hitta styrkan. ja jag vet att det är lätt att säga. Men jag vet oxå hur svårt det är. Och det är inte lätt att kliva upp för trappsteget, men har man bara tagit 3 trappsteg så går det lättare. Man kan snabb åka ner men då blir det lättare att ta sig upp för den och man blir starkare och låter ingen att sätta sig på en.
Jag väntar gärna ut tills du har fått styrkan och orkar kunna blogga som du vill att bloggen ska handla om.
Ha en bra torsdag försök att tänka på det positiva då kan det bli lättare.
Kram
Sussi
Tack snälla du,,vem du nu är...Kram
*hmmm* ...jaja oki då :) bara för att du är du :P Nej skämt å sido,det tar tid att läka,svek och att inte förstå. Det är tungt och man kan behöva tid,de jag vill och måste påpeka,av min erfarenhet,så finns det alltid en anledning,och ibland kan man bara inte tala om varför. Jag har ju ingen kontakt med en del av min släkt alls,för dom förskjutit mig,av den enkla anledningen,att dom inte ens vill lyssna på VARFÖR jag gör de val jag gör... Ser det som deras förlust,nu finns det plats i mitt liv för andra som kan "bli familj". Det finns kärlek i världen med,man behöver bara tillåta sig att känna den. Du har mycket bra med? Låt sorgen ta tid,finnas vara. Släpp inte för någon annan än dig,när det är dags,men glöm inte...att sorg,mörker smittar omgivningen med...och man kan förlora nära och kära på vägen. Så vännen,lev och var den du är,ingen kan begära nåt annat,och du behöver aldrig vara mer än så... MEN: tänk till,de som är sanna kommer behöva dig sås om du behöver dom,var nära dom! Sol-sken!
Efter regn kommer solsken! En klyscha, ja, men det är så det är.
Du kommer att gå stark ur din upplevelse!
Kramar
Linda
Kära vän...vad det än är som har gått åt h-e för dig, så hoppas jag att du ska få kraft att ta dig ur det och komma på fötter snart igen.
En stor varm kram får du av mig.
Åsa.
Förstår så väl att det känns svårt nu, men jag vet av egen erfarenhet att livet går vidare, och att man så sakta hittar glädjen igen. Men såren och minnena får man bära med sig. Men låt inte det mörka få för mycket makt i ditt liv. Det är det inte värt! Att smyga om kring på din blogg och sen tissla och tassla om det. Herregud! Har folk verkligen inte något bättre att göra av sina liv?!
Önskar dej alla glädje och styrka,vännen!
Stor kram!
Det måste var jättejobbigt att känna som du gör. Och det är ju bara du som går i dina egna skor så det är svårt att riktigt sätta sig in i din enorma besvikelese och det är en katastrof att det är din familje det handlar om.
Har du tänkt hur det skulle kunna vara om ni försökte reda ut det? Fast jag förstår att där går gränsen och det gör det ibland. Ibland får man bara nog. Och då finns väl ingen återvändo.
Jag hoppas verkligen att du kan sortera upp din tankar och känslor och trava vidare på livets ibland snåriga stig.
Agneta kramar
Jag har sagt det förut! försök att hitta bara en sak varje dag som känns glädjande..de kommer då att finnas fler saker att glädjas åt..tänk positivt annars kommer det onda att ta över..ger dig själv lite jävla inamma förstår om de inte känns så just nu..ge sorgen sin tid och ger ditt liv sedan en stor energi..tänk alla vi som står runt omkring oss du aldrig träffat men som känner för dig...
Positiva tankar kommer man långt med
Jag håller dig i min famn och vaggar dig sakta till all smärta är borta och jag ger dig en del av min energi....
må bäst!
kram wivi
Hejsan.
Forsätt du precis som vanligt....din blogg är din!
Vi trogna finns kvar.
Önskar bara att du inte var så ledsen......
Stor kram från mig,
Anneli.
Hej vännen,det du går igenom nu är nog ett sorgearbete..För när jag för många år sen gick igenom en jobbig skilmässa tog det ca två år innan jag kunde släppa och gå sakta men säkert vidare..Om du läser om sorgearbete på nätet så hittar du nog många liknelser..Stressa inte utan ta det lugnt så kommer du att så småningom känna att det lättar och du kommer att känna att du skiter i det..Du kommer att kunna känna lycka å glädje på insidan och det visar sig sen på utsidan..:))För du kommer att lysa som solen i Karlstad...Stoooor go KRAAAAM till dig...Jag finns kvar här..:))
Vill bara ge dig lite styrkekramar!
Hej Susanne!
Jag håller med Annelie(Hemlyckan) här ovan. Din blogg är DIN, det som känns rätt för dig ska du skriva om! Jag kommer fortsätta att följa dig och säkert många andra bloggvänner oxå! (de där som smyger in här o "snokar" kan hitta nån annan hobby tycker jag..)
Vad tråkigt att du mår så dåligt, hoppas det ljusnar snart..
Idag var jag ute o gick i skogen på lunchrasten, det var så härligt i vårsolen (även om det blåste som bara den i Göteborg idag..:))och se hur naturen börjar vakna till liv. Du kanske orkar ta en kortare promenad varje dag o bara låta tankarna vandra fritt? Det kanske ger dig lite energi?
Har själv varit på "botten" flera gånger o inte trott att det kommer kännas bättre men det gör det ju som tur är..för eller senare!
Stor styrkekram till dig goa Susanne!
Jenny
Hej vännen klart vi inte sviker dig. Du behöver allt stöd du bara kan få nu. Släng det negativa på dyngestan. Ja vet att det inte är lätt men lite kul var det ju. Du har ju nog innan vännen. Men du ska veta att vi finns här för dig o vänner sviker inte dig. Ta en dag i taget försök se lite ljus varje dag om så bara något pyttesmått. Tänker på dig och skickar all min energi i stora kramar
Ta hand om dig o tänk på dig själv.
Kramar i massor Beijan
Vill bara ge dig en stor kram! Du skriver det du vill när du vill här på bloggen och vi trogna finns här.
Kramar Eva
Skicka en kommentar