Konstgjord istapp som hänger i mitt fönster..Ja ni vet ju nästan varför vid det här laget..Trött,ont och feber av och till..
Skulle bloggat igår men det blev liksom inte av..
Inte för att jag på nått sätt har tappat lusten,tvärtom..
Men Idag blir det inga Julbilder eller Julmys och ett inlägg som kanske inte är så roligt.
Men jag har suttit och läst nyheterna om sjuk reglerna och det är så jag får gåshud från topp till tå..
Denna totala empatilöshet och respektlöshet som finns i vår styrande regeringen är oroväckande..
Att man kan få göra så här mot människor är för mig helt otroligt!
Man kan tro att man hamnat i en dålig Science Fiction film..
Typ "Apornas planet"...
Nu tror inte jag att just utförsäkringen kommer att drabba mig då jag är i en aktivitet via Arbetsförmedlingen,,men hur kommer det bli med mina 50% som jag tacksamt har i sjukskrivning för tillfället? När kommer dom att börja utreda?
Trots den diagnos som jag fått,, och som jag läste nyss, ca 10% av Sveriges befolkning fått..
Så är den fortfarande enligt vissa på F-Kassan och även hos Läkare ingen Sjukdom..
Trots att den är accepterad som en sjukdom av WHO och faller under kategorin Mjukdelsreumatism i deras diagnos register..
Så är det fortfarande många som blir nekade Sjukersättning just för att det inte är en Sjukdom..
När skall sjuka människor tas på allvar..Hur långt skall det få gå??
Jag har köpt den bok ni ser på bild,,jag köpte inte den för att få bekräftelse på hur sjuk jag är eller för att ha någonting att skylla på när det är som värst,,inte heller för att tycka synd om mig själv..
Utan för att få en bekräftelse på att det jag har, inte är en inbillnings sjukdom utan att den faktiskt finns..
Att få bekräftelse på att min trötthet och värk är en diagnos och inte att jag är lat eller arbetsskygg...
Vissa dagar och vissa stunder har jag energi och då gör man ju saker ,men vågar man visa det här på bloggen?
Vågar man visa vad man gjort utan att behöva vara rädd för att någon tycker att om man orkar ex baka bullar en dag så orkar man jobba 100 % ute på jobb?
Jag vet bara om jag hamnade ute just nu på 100 % så skulle hela min tillvaro,hem och familj rasa samman..
Jag skulle inte ha nån kraft kvar alls att göra nånting hemma..
Har ni orkat läsa mitt inlägg idag tro,,trots brist på Mysiga bilder eller annat juligt..
Kanske inte ,,men idag är det en sån här dag ..
Imorgon är en annan dag eller hur?
Nu skall jag försöka sova.
Prinsessan på Ärten
Inlägg
7 kommentarer:
Tror att våran regering börjar förstå denna svåra sits, många blir ju inte bättre av att inte känna trygghet, man tappar ju den lilla livsgnista man har.
Ja man kan ha sina funderingar,tycker detta verkar vara ett krig, vem vinner här undras?
Att ha en kronisk sjukdom kräver en hel del, o inte bli tagen på allvar ger ju inte kroppen vila o själen RO.
Alla önskar nog av hela sitt hjärta att vara litet i sving med arbetskamrater ledighet, semestertankar, inte vill man gå hemma o känna sig just halv, o dom dagarna man kan ta itu med ½ tjänst o kanske få till litet hemma är LYCKA
Blogga om allt är nog inte det rätta tror jag, tyvärr har vi ju läst här att en del har blivit utsatta för små satkärringar ( varför göra livet surt för någon, har man inte nog med sitt egna liv stackare )
Tankarna mina går till familjen, tror du har en go sådan, för i alla egna svåra stunder blir ju dessa stående vid sidan om o har det nog litet svårt ibland,vill förstå men men.
O hur kan man hjälpa, men av allt är kärleken störst o konstigt detta ger livskraft åt många.
Kan bara säga tag vara på dig, har förstått av ditt bloggande att du bor nära skog o naturen,där finner man mycket om o när du kan ta promenader i den o NJUT
KRAMAR
Men käre nån, man måste få bryta ihop och må skit och vara orolig, till och med tycka synd om sig själv!!! Speciellt på sin egen blogg, det är en rättighet.
Vet hur det är när man mår dåligt och inte orkar med.
Hoppas att du får en bättre dag idag, med eller utan juligheter.
Hej vännen min!
Fy vad jobbigt du har det.
Det är fruktansvärt att man inte kan få vara sjuk utan att behöva oroa sig för om man skall få ersättning eller inte. Att inte heller kunna tala om ifall man har bakat eller gjort något annat man klarade av just den dagen är ju helt fruktansvärt! Förstår precis hur du känner.
Jag känner igen lite av det när jag var sjukskriven då mama och pappa gick bort. För det första gick ju inte försäkringskassans utbetalning hand i hand med lönen så det tog en månad innan jag fick något från f kassan. Tur att man har en man i det läget annars hade det varit tufft med en månad utan inkomst!
Något som jag också tyckte var lite jobbigt var att folk trodde att "nu e hon inte ledsen längre för hon ser ju så glad och fräsch ut" trots att man var helt söndertrasad inuti. Det var ju en mask som man satte på sig på morgonen och hade på sig under dagen bland folk....
Så kan jag känna fortfarande. Eftersom det gått två år så tror alla att allt är väl bra nu men jag är lika söndertrasad fortfarande...
Oj vad det blev svammligt men jag hoppas du förstår hur jag menar.
Tänker på dig och hoppas verkligen du mår bättre snart!
Många kramar till dig från mig!!!
Usch, det måste kännas fruktasnvärt att vara drabbad som du! Dels en sjukdom som inte alla verkar ta på allvar, dels de regler som hela tiden är emot ren mänsklig trygghet.
Det får tydligen inte finnas sjuka, gamla och barn i vårt samhälle idag, så länge man är produktiv verkar man duga, annars ska man få sota för det!
Nej, regeringen har förhoppningsvis gjort bort sej tillräckligt, nästa år är det ju valår! Gissa om detta kommer att bli en valfråga!!!!
Allt gott till dej!
Kramar
Lisa
Hej Susanne!
Självklart orkar jag/vi läsa! Jag har aldrig besökt din blogg tidigare. Hittade hit via Vita Gåvor. Så fint gjort av dej att skriva detta inlägg. Du beskriver jättebra hur det är att leva med fimbromyalgi.
Jag har själv samma diagnos sedan många år tillbaka. Tror det är ca 15 år sedan nu.
Lat är nog det sista man kan säga om en person med fibro! Tvärt om så är det oftast en mycket arbetssam o plikttrogen person med mycket höga krav på sig själv. Att alltid och i alla lägen prestera på topp.
En av de smärtläkare jag stött på under min sjukdomstid beskrev det ungefär så här:
Om man skickar ut 100 personer på en myr med en hink i handen. Ber dem att fylla hinken med bär och sedan komma tillbaka med den.
När 1-2 timmar gått kommer ca 50 av dem tillbaka och säger..."Jag hittar inte nog många bär. Och nu orkar jag inte söka längre".
Efter ytterligare en timme kommer ca 20 till tillbaka av samma anledning. Allt eftersom tiden går ger fler och fler upp sitt bärletande. Till slut återstår 10 personer. Dessa får man till be att ge upp sina försök att fylla hinken. Trots att dessa personer har en kropp som värker utan dess like. En trötthet som är obeskrivbar så vägrar dom att ge upp. Detta symboliserar en "fibropersons" mentalitet.
Kanske är det just pga denna mentalitet det är så svårt för många "friska" att förstå varför. Och helt klart också pga detta som vi också är drabbade. Om vi också kunde "gå hem från skogen" när tröttheten gjorde oss påminda och inte kämpa livet ur oss kanske vi slapp en del av smärtan.
Jag håller med dej. Vi lever i ett allt mer hjärtlöst samhälle. Att du skriver här om det belyser saken och gör den mer synlig för andra "friska". Bra gjort!
Visa det du känner för på din blogg. Sånt som ger dej själv glädje och håller dej uppe. Du har också rätt till ett positivt liv trots sjukdom.
Jag har ett eget "ordspråk" som också är mitt sätt att leva. "Tänk inte på det du inte kan. Gör det Du kan istället"
Det blev en lång kommentar det här. Dessutom tog den evigheter att skriva. Min dator har väldigt svårt för detta med snoweffect. Går grymt trögt alltså! :o(
Ha det nu så bra du bara kan. Gör sånt som ger dej glädje. Då går sjukdomen lättare att lev med. Strunta i dom som tror dom "vet o kan" ;o)
Stor kram
Monika/www.tanttheaslillatorp.blogspot.com
Orkar läsa!
Kramar
Linda
Hej Susanne!
Jodå jag har läst ditt inlägg och förstår att det är en eländig situation. Jag vet inte vad jag skall säga - tappar orden fullständigt.
I vilket fall som helst så hoppas jag att du snart har en dag full av energi.
Bamsekram till dig!
Bodil
Skicka en kommentar