Sitter och tittar ut genom fönstret och man ser löven falla ett efter ett.. Frosten har denna natten bitit tag i allt i dess väg ..
Och nu på morgonen är det riktigt ,riktigt kallt.
Jag hade så svårt att komma ur sängen idag när lillan kom in och ville ha frukost..
kroppen kändes som bly och den ständiga huvudvärken låg som en dimma över ögonen och en hemsk stelhet i nacken..
Tur att min sambo är hemma så han kunde fixa frukost och köra henne till dagis..
Idag på pälsad som resten av barnen på dagis sa han,,dom såg ut som små Michelin gubbar som skulle ut på promenad..
Sitter och funderar..Vad jag skall göra, av denna dag..
Så mycket som jag skulle vilja göra..Men inte orkar ta tag i..
Javisst ni har hört det förut ..men jag undrar i bland om alla dessa mediciner kommer att hjälpa mig..
Hur lång tid skall det ta innan kroppen hittar sin balans igen,,kommer den någonsin att göra det?
Jag hade kanske för höga förväntningar på att när jag väl fått en diagnos så skulle allt bli bra..
Inte att jag skulle bli bättre men att det skulle bli lättare att finna en struktur i livet igen..
Det är väldigt skönt att vara sjukskriven under denna period,men då jag får 2 veckor i taget så känner jag mig stressad att jag måste skynda mig att bli pigg..
Jag har suttit och googlat runt och hittat så mycket som andra har skrivit om just det jag känner och vissa ord känns som mina egna...
Läs här om ni orkar.
"Tänk dig att du är ute och kör bil i nåt viktigt ärende.
Att leva med Fibromyalgi
Min symptomförteckning
Så kommer då den där rädslan,,tänk om jag tappar bort er nu mina kära blogg vänner.. Kanske min blogg blivit allt för trist och sjukdoms trött..
Jag hoppas inte det..Den är väl kanske inte alltid så här dyster...
Jag har haft mina funderingar på att skaffa en blogg till där just dessa tankar och funderingar skall få mer plats och utrymme,,
Och att Mitt liv i Fare bara skall vara en skön blogg att vara i.. Jag undrar så vad ni tänker och vilka funderingar ni har. Jag hoppas så att ni har en bra Tisdag vart ni än är i Världen...
Massa kramar Susanne
Inlägg
14 kommentarer:
Hej!
Det låter tungt, Susanne. Men kanske vissa dagar är bättre än andra? Och du skall absolut inte tänka på vad vi vill läsa utan det är DIN blogg och du skriver vad du känner för och behöver skriva! (Fast jag känner också sådär ofta, med min blogg...).
Stor kram till dig!!
Lena
Det låter jobbigt och tungt.Älskade vännen mitt liv i fare det är din gulliga blogg.Skriv vad du känner för och vad du tänker och behöver skriva .Vi finns här även om du en dag bara skriverjag precis det du vill .......STOR TRÖST KRAMIZ TILL DEJ ~~~~~~RITA~~~~P.s. Ha det så gott du kan D.s.
Hej vännen!
En underbar bild du visar - så duktig du är på att fota!
Ja, riktigt kallt är det idag, jag var ute en sväng här och det blåste dessutom, nu behövs både vantar och mössa! Brrrrr!
Jättetråkigt förstås att du inte mår bra, men samtidigt är det ju ditt liv och det ser ut så , tyvärr och säkert hoppas alla på att du ska bli bättre av medicinen! Jag tror att allt för många delar din sjukdom och många känner säkert igen sej, så visst är det viktigt att du skriver hur du mår, lite svårt att undvika det när det måste vara så påtagligt - smärtorna!
Jag kan bara beklaga och hoppas innerligt att du ska bli bättre och att medicinerna måtte hjälpa!
Jag förstår att det måste vara trist och ovisst med så korta sjukskrivningar - stressande på något sätt!
Önskar dej ändå en solig dag med vila och vacker musik!
Kramar
Lisa
Hej Susanne jag tycker inte på något sätt alls att bloggen blir dyster och grå av att du skriver vad du känner. Diagnos är bra att ha för det blir lättare att kunna tala om vad man lider av, annars så är ju allt som förut.
Hoppas att tabletterna balanserar kroppen bättre om ett tag, fast jag vet ju inte hur länge du har ätit dom förstås.
Vissa dagar är ju bara mer j-----a än andra.
själv känner jag i hela kroppen om det är fuktigt i luften i kombination med kyla och så har du det tydligen idag efter frosten i morse.
Varma goa kramar Marie!
Hej Susanne! Tack för dina goa ord i min blogg!
Jag förstår hur du känner det...jag får också de tankarna ibland...och visst, alla vill vi väl höra goda nyheter men sånt är ju faktiskt inte livet hela tiden.Livet innehåller också såna här bitar och det skall man inte behöva skämmas för! Dem som inte kan ta det får väl bläddra förbi då. En sann bloggvän tror jag kan ta del av sånt här också.Annars blir det ju bara en slags "rosamoln"-relation man har och hur äkta är det?
Jag tänker så om min blogg också...ofta behöver jag bara skriva av mig och för den som vill går det ju faktiskt att kommentera annat i inlägget än just det som är jobbigt för mig...om det nu skulle vara ett problem för den personen.De flesta orkar ju med att se på nyheterna varje dag? Naturligtvis uppskattar man värmande kommentarer mycket.Vårt samhälle är så mycket uppbyggt på att vi ska prestera, vara duktiga, ha allt så fint och i ordning, så att ingen svaghet,neg känslor eller tillstånd, nästan får plats.Det är det man känner av när man får såna här tankar. Vågar jag vara ärlig eller skall jag sätta på mig masken som en glad clown, som oftast ändå är ledsen inombords??
Nej,jag gillar din uppriktighet, Susanne och ditt mod och det inspirerar mig också till att fortsätta våga vara uppriktig med hur jag har det.
Stor kram till dig vännen!/Karin
Hej!!
Vill bara tala om att jag förstår precis hur det känns att må fruktansvärt dåligt.Fast vi mår dåligt på olika sätt.
Ge inte upp och sluta aldrig med din blogg.
Älskar att gå in o kika.
Stor kram från Carina Hallengren.
Hej !
Du är så gullig , så inte lämnar vi din blogg bara för att du har det som du har det.
Jag hoppas verkligen att du snart mår bättre...
Varför kan inte stollarna sjukskriva dig ett längre tag så att du verkligen kan återhämta dig ?
Jag förstår att du blir stressad av så kort tid som 14 dagar i taget. Det är bara sååå dumt !!!
Kan de aldrig lyssna på vad man säger ???
Jag vill bara säga : Stå på dig !
Försök att göra något litet som du tycker är kul , så kanske det blir mer uthärdligt , unna dig det ... eller unna dig att inte göra något ALLS ... varför ska man alltid vara så duktig och effektiv ?
Höstfint har du då i din blogg =)
Många kramar från Sussi O
Nog tål väl vi läsare lite sjukdomsprat!? Det gör jag i alla fall. Så är livet för vissa av och till. Man får "klaga" ibland och det underlättar oftast att få det ur sig lite.
Jag kan bara hålla tummarna för att det blir bättre för dig. Kram!
Din blogg är din och din dag är som den är. Fortsätt och skriv om det du vill, det är ju din verklighet just nu iallafall. Skickar dig en stor KRAM!
/ Maria
Hej goa bloggvän!
Tänker på dig också och tack för uppmuntrande ord hos mig.
Jag läser din blogg som den är nu, du behöver inte ha två bloggar.
Synd att vi inte bor närmare varandra så kunde vi gå promenader och träffas. Jag är hemma en månad till och försöker vila, gå promenader och göra roliga saker:-)
Ta hand om dig!
Stor kram Susanne
Nej du här tröttnar man inte, läser alltid när du har skrivigt. Självklart förstår jag att det är jobbigt, har ju gått igenom jobbigheter jag med, så vill man inte läsa så behöver man inte. Det är bra att skriva av sig , liksom få ur sig skiten. Så orora dig inte, lätta på trycket så kommer det en bättre dag senar jag lovar. KRam
Fast då skulle det ju bli väldigt ytligt. För livet är ju inte bara vacker yta. Så skriv det du tänker och känner. Det är ju en del av dig, precis som bloggen, eller hur? Tråkigt att du skall må så dåligt :( Har folk i min närhet som har liknande som dig. Hemskt. Om du orkar så får du gärna vara med i tävlingen på min blogg. Kram kram
Har läst dina funderingar o alla goda bloggvänners rader. Tänk att ha så många trevliga bloggvänner. Glädjande. Ja man kan fundera på mycket i livet det som kommer o går. I mina tankar finnes just (tanken) detta var mitt liv.
Hur blir framtiden mogondagen++++ klart man grubblar, en liten undran från mig, har du fått reda på vad som förväntas att din medicin skall GE DIG. Även jag förstår ju att så mycket som du får till din kropp MÅSTE GE MASSA BIVERKNINGAR men när det har klingat av, kommer min fundering, vad gav dom till din kropp? Nej nog om detta,underbar bild du tagit, tycker du redan kan en hel del med kameran. Men klart att en liten kurs är ju alltid mitt i prick man får lära en del ( mer på rätt sätt ) o så tror jag på glädje till kropp o själ o tillvaron med likasinnade. Så tummen upp för kursen om foto, hoppas du orkar gå på den. Du skrev en gång att du skulle gå till en sådan kurs. Min värld är i dag solig o vacker hoppas din är likadan, stanna upp o njut o lägg funderingarna på hyllan,frisk luft o en go promenad ger mycket, den kan vara bara runt huset, en tur på stigen, kanske plocka en gren o fantisera om KRAM TILL ALLA DINA funderingar men tror att allt kommer att gå din väg. I DAG Glöm dina bekymmer i morgon kommer nya. Viktigt att fånga allt det vackra just nu. KRYA på Dig med en bamsekram o tummen upp för en jätteflott blogg, den glädjer många.
Hej Susanne i Fare ! Här kommer soliga hälsningar från ett vidunderligt Göteborg i dag, såg på väderkartan att kanske i Halland det skulle vara litet molnigt, så hej svejs här kommer en sol o många Kryapådig tankar. För så är det att bakom ALLA grå moln lyser solen.
Skicka en kommentar