lördag 19 september 2009

Lite nytt.. Massa gammalt...

Hej på er..
Har suttit och funderat länge på om jag bara skulle visa lite vackert eller vad dagens inlägg skulle handla om..

Efter att man läst en del Bloggar det sista så har man ju förståt att det finns många som läser ,,retar sig på det ena eller andra sättet på oss bloggare och bestämmer sig för att förstöra..


Jag har än så länge klarat mig,,men man funderar ju länge på hur mycket man lämnar ut eller på vilket sätt man skriver..

Känner ni igen er?
När jag startade min blogg var det bara för att jag inspirerats av så många fina bloggar som finns..
Alla vackra inredningar alla vackra Trädgårdar och Blommor..
Alla fina tips alla glada människor och dom som delade med sig av sitt innersta...

Först vad det tänkt att min blogg skulle bli en sån där inrednings blogg med bara massa vackert..

Men allt efter att tiden har gått har den förvandlats till en allt möjligt Blogg..

Och kanske det beror på att det är jag...
Många ggr har jag berättat hur trött jag vart eller hur ont jag har ibland..
Och kanske borde jag inte berätta vad som hände hos Läkaren.. men hur skall jag kunna låta bli känns det som..
Så ni skall få veta bara lite...Första och sista gången jag skriver om just detta ..

Jag gick till en Naprapat för ca 1,5 till 2 år sen för jag ville att han skulle hjälpa mig att knäckas till rätta..Efter noga undersökning sa han att med all säkerhet hade jag Fibromyalgi
Jag hade ingen aning om vad detta var men efter att ha läst det mesta om det så kändes det som om dom skrivit om mig..


Det är nu Ekorrhjulet bara snurrat på..Att bli trodd har varit det jobbigaste..

Men eftersom jag int
e fått nån till 100% diagnos har jag ju hela tiden fått sagt att jag "Kanske har.....
Så kom jag då äntligen till rätt person inom Vården som hjälpt mig att få en remiss till en
"Riktig Expert"
Och det är där jag var i Veckan som gick...


Efter att ha blivit analyserad i 1,5 timma..Har jag nu äntligen fått Diagnosen fastställd..
Jag har..Fibromyalgi ME och IBS

Alla dessa tre saker hör liksom ihop på nått sätt...O
ch det kändes så bra att veta att allt det jag känt inte är varken inbillning eller bara lathet..

Jag är inte på något vis super sjuk..men samtidigt inte heller riktigt ok..

Det värsta just nu är all medicin som jag skall äta och pröva,,vissa har jag prövat och slutade med för fy o fy så sjuk jag blev av dom..
Så trött så jag kunde stå upp o sova, yrsel och total orkeslöshet..

Men nu skall jag försöka igen..

Jag är riktigt orolig för att vara sjuk idag är inte det lättaste ..
Försäkrings kassan kommer väl snart att nosa mig i,,ja ni vet var...
Jag kommer att försöka fortsätta med min blogg i den mån jag orkar..
Den är mitt andningshål..
Jag värms av era kommentarer och den vänskap jag fått från helt okända människor..
Älskar att titta in hos er och inspireras..
Även om jag inte alltid kommenterar så är jag där..


Bilderna idag har ju absolut inget med mitt inlägg att göra bara en blandning av jag visat under året som snart gått..

Nu vet ni lite grann..
Är jag dum nu tro som har öppnat mig så mycket igen?
jag funderar och funderar...
Ja det kommer säkert finnas många som har åsikter...Men jag tror nog att jag lägger ut det här inlägget..
Trots allt så är det min Blogg,,mitt liv..
Nu skall jag Njuta av denna fina dag..
Och av dom som betyder mest..
Hoppas att ni får en fantastisk dag..Kram

13 kommentarer:

Bodil sa...

Jag tror du gör helt rätt som berättar hur du känner dig och om din sjukdom. Jag var också tveksam innan jag skrev om min sjukdom och om den kommande behandlingen. Men det hade kännt så konstigt att bara fortsätta blogga om allt möjligt utan att nämna om just det här. Det hade kännt oärligt på något vis.
Och du kan tro att jag njuter i det fina höstvädret. Har just fikat ute. Man vill ju knappt gå in. Men jag skall röja lite inne. Min dotter och hennes lille son kommer med tåget kl 17. Min älskade lille prins. Jag har inte träffat honom på drygt 2 månader. Ska bli sååå underbart.
Kram på dig!
Bodil

Marie//Tekla Maräng sa...

Tack för att du delar med dig om ditt liv.Jag tycker att man ska skriva det man känner för i sin egen blogg.
Kramar Marie:)

hemma hos lilla mej sa...

Jag tycker att man ska skriva om det man känner för på sin egen blogg....Tack för att du delar med dej om ditt liv.Vad fina bilder du visar.Ha en skön kväll kramizar ~~~~RITA~~~~.

Lisas torp sa...

Jag tycker man ska berätta precis så mycket som man känner att man vill, det är upp till var och en! Även vad bloggen ska handla om är ju också en sak bloggaren bestämmer, därför blir ju alla dessa bloggar så personliga och roliga att läsa, trösterika också här och där, när man känner igen sej!

Håller alla tummar för dej och att du ska pigga på dej så mycket det bara går!
Åter i Sthlm önskar jag dej en skön helg!
Kram
Lisa

Anonym sa...

Hej
Jag tycker att man måste få skriva vad man känner för sig att skriva om i sin egen blogg, om det om sina egna privata saker eller något roligt som man har sett och fotat och vissa det för andra.
Tråkigt att höra om din sjukdom. Har några i min närhet som har det och det verkar inte vara så kul att ha det. Och sen blir man sååå j-vla irre på de som tycker att man é lat. men man é int de.

Må så bra

(Fina bilder du har.)

Krammiz fr Sussie

Anonym sa...

Så fint du har formulerat dig, ja så är det att tveka inför ett tillkännagivande, tycker du gjorde rätt. Onda tungor o tråkiga komentarer, ja det är väl trista o tråkiga små folkens,man skall inte önska andra ont,men jag är nästan benägen att göra detta. Förstår inte hur man kan genom att kolla in som jag o NJUTA av alla fina tankar o bilder ibland bloggare göra dessa ILLA. Tror att många har detta som en liten livlina o närhet till ett skapande o genom att blogga om ditt o datt ge dagen en liten kick framåt o GLÄDJAS tillsammans med varandra, BÖJ inte nacken för det ONDA ögat o tungan. Tummen upp o allt gott framöver med bloggandet, hoppas du kommer ofta in o ger oss litet av DIG O DIN värld TÄNKER på dig o alla svåra dagar som du nu kommer att få, GOTT att man då har en fam för det är lättare att tappa sugen om man bara är ett JAG Hösthälsningar från en NJUTANDE bloggläsare

Anonym sa...

Tycker att du gör helt rätt i att skriva om det du vill.
Tråkigt att läsa om din sjukdom.
Ha, det så gott du kan.
Kram

Polargrevinnan sa...

Det måste kännas skönt att ha fått en diagnos på ditt onda. Inte för att du har mindre ont utan som du säger "bli trodd".
Jag har i min omgivning personer som har samma sjudom som du, och jag blir heligt förbannad när jag hör kommentarer om dessa som - hur kan hon göra det och det - om hon är sjuk.
Jag har själv atros i nacken och hemskt ont ibland, som väl är finns det värktableter, men som du nämde, det är biverkningar på det flesta.
Bloggar gör vi väl för att vi tycker det är roligt och inte för att behaga andra. Sen är det klart att det är stimulerande när man ser att andra läser och kommenterar ibland.
Snälla Susanne fortsätt att blogga när du orkar och känner för det. Om det sen handlar om dina problem eller du vill vissa fina saker (för det gör du) det är du som avgör.
Ha nu en fin söndag. Här är strålande väder.
Det blir en riktig långpromenad.
Kram Viola

Fröken Tindra sa...

Ja, det är lite svårt ibland att avgöra var gränsen skall gå när man skriver på sin blogg. Själv försöker jag att hålla mig ganska anonym.
Ta i trä! ;0) Hoppas att du så småning om får ordning i din medicinering och att du ändå kan leva ett gott liv! Det måste väl ändå vara lite skönt att ha fått diagnosen så att säga även om det inte är kul. Men nu vet du ju att det inte är något fel på dig annat än att du faktiskt är sjuk trots allt. Vad andra än ev. skulle säga eller tänka. Kämpa på!!
Stor kram!

Snor och Glamour sa...

Hej Susanne!
Förstår att du är tveksam till hur mycket man skall lämna ut sig i sin blogg och hur personlig man skall vara. Men jag vill att du skall veta att jag är inne på din blogg varje dag. Tar stor del av det du skriver och det gör du så bra! Det är inte varje gång jag lämnar en kommentar tyvärr men jag har ändå hälsat på dig varje dag.
Jag gillar din blogg för att du skriver från hjärtat. Det är inga förskönade ord och "flashiga" bilder. Förstå mig rätt nu, jag har svårt för bloggar som bara handlar om ytliga saker och inte säger något om människan. Det är kanske så att dessa människor inte vill lämna ut sig och väljer att blogga så. Jag vill hellre läsa om människan än om vilken mascara dom skall köpa! Hoppas du förstår hur jag menar.
Jag gillar i alla fall att hälsa på dig och jag hoppas du fortsätter skriva precis som du gör!
Tråkigt att höra om din sjukdom! Har en kollega som har detsamma och förstår hur hemsk den sjukdomen är. Jobbigt också att inte bli tagen på allvar! Att folk tror att man bara e lat!! Det är ju ingen sjukdom som syns på utsidan direkt! Kan du inte komma till Spenshult? Där har min kollega varit och hon mådde jättebra efteråt.
Du får ha en alldeles underbar söndag så hörs vi säkert i morgon! ;)
Kram Ann-Louise

Laila sa...

Din blogg är din blogg och du skriver precis vad du vill i den. Så har jag alltid resonerat om min. Vill man inte läsa så är det bara att gå igen! :-)

*skickar en stor kram till dig* Den behöver du! Fibron är ingen rolig sjukdom att släpa runt på. Har det själv nämligen...

Hemmet Är Min Borg sa...

jag tycker det är helt rätt att skriva om det man känner , själv har jag fibromyalgi så jag vet vad du går igenom ,jättejobbigt ibland
ha en fin vecka
kramis

Unknown sa...

Hej Susanne!
Skönt att du blev trodd och nu faktiskt har diagnoser på allt det du upplevt. Hoppas det ska gå bra för dig med medicinering och allt.Det kommer det säkert att göra.Jag tror inte du behöver vara rädd för att du lämnar ut dig för mkt här.Det fins många som backar upp.Det är ändå gott att få känna stöd och omtanke från goa bloggare som inte har några dolda avsikter. Rötägg finns överallt men man får inte låta sig skrämmas till tystnad av dem för sånt som är hjärtesaker eller som man mår bra av.Jag tror det är bra att man också kan få utlopp för hur man känner och tycker. Bara det att sitta och tänka efter o planera vad man ska ta upp i sin blogg just idag kan vara en lisa för själen och hjälpa en att reflektera i sin tillvaro. Så är det för mig i allafall. Ha nu en riktigt fin vecka. Det är många här på bloggen som tycker så mycket om dig och det du skriver och visar här. Sköt om dig!
/Stor kram, Karin

gästbok och besöksräknare